söndag 1 mars 2009

Vadå snö?

Igår så var det bestämt att nu skulle spåret köras upp mot den sk. led S1 och sen så är det bara att åka åt alla håll under resten av säsongen.

Vi samlades vid 10 tiden och det blev avfärd en halvtimma senare då diverse småsaker måste fixas på skotrarna.

Efter ca: 2km så ville inte lagret vid mattspänningen inte vara med på den uppiffade gamla Aktiv 290:n längre, utan det blev bogsering och den byttes ut mot lite nyare Mach Z.

Färden gick mot kraftledningen i Lillberg och där skulle det enligt någon finnas en led som skulle ta oss mot Storgrundsjön som första etappmål. Utrustad med ny GPS och kartor i plastfickor så skulle man väl ta sig dit lätt som en plätt. Vad man totalt glömt var det myckna snöfallet under första delen av året och att det nog var ännu mer på höjderna än nere i dalen.

Leden i kraftledningen hittades och nu var det "bara" att gasa på, helt plötsligt så svänger leden av och in i skogen. Det var då man fick första förvarningen om att det nog var rätt mycket snö däruppe. Anders som tyckte att om man håller efter skogskanten så ska det nog fixa sig, ja vad som fixade sig ser ni på bild här intill.

Men skam den som ger sig, vi följer spåret och ser var vi kommer fram för till led S1 ska vi ta oss. Genom skogen i det spår som ledde oss till Grundsjövägen, där borde vi kanske omvärderat hur egentligen snöförhållanderna i verkligheten var. Men stora tuffa killar på stora tuffa maskiner räds banne mig ingen snö. Anders var den som utmanade igen t ätt följd av Fredrik och när de båda satt där i djupsnön så tyckte Simon att han borde också åka dit.

Nu var det tre skotrar som undersökte hur det såg ut under det tjocka snötäcket. När de efter mycket lyftande och trampande äntligen stog med oss på fast mark, så kom jag personligen med det förslag som skulle leda till ännu mer lyftande och trampande.

Vi åker till "gapahuken" vid StorRamsjön och fikar lite, skulle vara gott med lite vätska och annat innan vi fortsätter. Eftersom jag visste var den låg så tog jag täten, in genom småbjörkar och sen full gas sig ut på sjön. Nu var verkligheten en helt annan, det var nämligen en stor vassrygg innan man nådde ut på sjön. Skotern går inte en centimeter framåt men säkerligen 130cm rakt ned och där står man med snö upp till bröstet och ser på eländet.

Men som tur är har man kompisra man kan lita på i alla väder, först så kommerFredrik och ska göra ett spår åt mig. Strax därefter så har han också planterat Mach 1;an i samma vassrygg. Men det finns fler kompisar som vill göra spår åt oss, näste man ut är Simon och han hamnar en par meter från mig och om möjligt ännu djupare. Men som sagt var, det fanns fler kompisar.

Näste man att försöka göra spår är Anders, full gas på Mach Z:an och 50mm kammarna piskar vass och kanske en och annan gäddsnipa flög ur Rammsjön också. Men spår blev det och vi kommer loss efter lite mer lyftande och stönande. Väl framme vi "gapahuken" så finns det inte en enda jä... vedpinne, bara torrgräs och det funkar ju inte att grilla på.

Så vad gör vi? Jo, vi söker ett nytt spår efter kraftledningen igen, fikat får bli senare.

Om nu alla hjärnceller vart i rätt tajming så skulle aldrig detta fått förekomma. Om man kör fast UTFÖR i en kraftledning, då är det ett tufft före och mycket snö.

Vi förlade vår lördgseftermiddag till denna kraftledning och dess närhet, samtliga skotrar bars lyftes och skuffades under dryga en timmes tid. Styrleder som hoppade ur, distanser till lager som försvann och skoterförare som valde att hoppa framåt över rutan i full fart.

Men som Simon sa, det är ju lite av tjusningen det här. Var väl en sån dag när jag inte direkt kunde instämma i hans påstående. När så äntligen alla kommit loss så styrdes färden mot en grillplats som vi visste hade ved och inte mer snö än 60cm runt omkring sig.

Då jag inte hade tid att delta i grillninegn så tog jag närmaste led hemåt, tyvärr så var det inte slut på problemen för alla. Anders boggie rasade och pga. lite olyckliga omständigheter så blev han ensam kvar i snön . Nu löste sig alltbra ändå, men man ser vad viktigt det är att man håller ihop tills att alla är hemma. Idag har det blivit en tur till Gransjöbodarna med spårsladden, en skogtraktor hade hittat leden och gjort lite djupa spår i den som nu är fixade.

Så nu ser man framför sig hur vi nästa lördag sitter på StorGrundsjön och grillar vid skoterled S1. För dit ska vi på ett eller annat vis, vi är ju norrlänningar.

Tack Christer G för att du hade kameran med och förevigade eländet.

Ni får ha det bra därute och ett fint härligt sportlov också med mycket skoter och snö ;-)

1 kommentar:

Storfraesarn sa...

När släpper du denna bok? Skulle vara skönare att läsa den i inbunden upplaga.

Välkommen hit !

Gör väl som alla andra i cyberrymnden, fixar en alldeles egen liten blogg. Jag heter Roger är 50+ och bor i ett litet samhälle i Medelpad som heter Ljungaverk tillsammans med sambo Doris och tre katter. Orten ligger mitt emellan Östersund och Sundsvall efter E 14, du hittar det säkert på kartan. Tanken med bloggen är att vänner/bekanta och andra som är intresserade, ska kunna ta del av vad som händer här på Backen och i dess närhet. Nu när det våras här uppe så kommer det nog att bli en hel del om skoteråkande och kanske även lite fotboll då intresset är stort angående dessa saker.Hoppas att ni som läser också hör av er till oss med kommentarer och annat som är intressant.

Äldsta barnbarnet

Äldsta barnbarnet
Theresé med sin Elan.

Näst äldsta barnbarnet

Näst äldsta barnbarnet
Jesper med sin Elan.

Vårsolen är skön.

Vårsolen är skön.
Äldsta dottern och barnbarnens mamma Marie med min gamla Yamaha

Bloggarkiv

På väg hem igen.

På väg hem igen.
men först till Gransjöbodarna och skriva i boken.

Våren i Norrland!

Våren i Norrland!
Tänk vad den kan göra med Stockholmare.

Om jag lyfter här, får du nått då?

Om jag lyfter här, får du nått då?
En bild säger mer än tusen ord, eller? Anders tränar och lyfter som vanligt och Tommy -- ja också som vanligt.